Bildspecial: Så gjorde vi en klimatsmart weekend

Kategori: Artiklar | 0

Väster om Voss, men söder om Sognefjorden, finns ett område som är som gjort för klimatsmarta skidäventyr. Sommartid flockas turister från hela världen här, men på vintern är det ganska folktomt.

En följd av sommarturismen är att det i området finns en effektiv infrastruktur av hotell, restauranger, busslinjer, turistbåtar och vackra järnvägsresor. Det utnyttjade vi för att göra ett klimatsmart skidäventyr genom Skandinaviens kanske pampigaste landskap.

En torsdag efter jobbet träffades hela Snösäker (båda två) vid Centralen i Göteborg. Målet var att göra ett klimatsmart skidäventyr till trakterna öster om Voss i mellersta Norge. Eftersom vi skulle topptura längs vägen var packningen lätt. Den enda extrautrustningen som var med (per person) var ett par skor, en pocketbok, ett par kalsonger och en underställströja.

Nattåget mellan Oslo och Bergen avgick vid 23.30, men du får din kupé tidigare. De norska sovvagnarna kändes lyxiga. Britsarna var väl tilltagna i längd och här fick även gossar längre än 190 centimeter plats.

På fredagsmorgonen klev vi av tåget i Voss, åt lite frukost på stationen och tog lokaltåget upp i Raundalen. Det är en speciell känsla att jobba heldag i Göteborg och stå på skidor i Norge vid 8-tiden morgonen efter. Vi nådde nästan toppen av fjället Horndalsnuten, men ett snöfall kom ikapp oss. Vi ägnade eftermiddagen att åka i skogen på bergets nordsida.

Det är en kort promenad från Horndalsnuten till stationen i Skiple. Raundalen har fyra tågstationer med möjlighet till toppturer. Stationshusen är små och obemannade, men de har värme – skönt efter en snöig dag på fjället.

På eftermiddagen åkte vi tillbaka ner till Voss. Där bytte vi till en buss som tog oss till Gudvangen, som ligger precis vid Nærøyfjorden. Den ser ut som en fjord ska göra: smal, lång och med snöklädda toppar som stupar ner i vattnet. I Gudvangen väntade Per Johnsson, som följde med oss under resten av vår resa.

 

I Gudvangen hoppade vi ombord på elhybridfärjan Visions of the Fjords mot Flåm. Den trafikerar sträckan några gånger per dag. Tar man inte båten kan man ta bussen genom Norges näst längsta tunnel – Gudvangentunnelen. Den resan är snabbare än färjan, men utsikten li tunneln lite tråkigare.

Visions of the Fjords är som en stor Toyota Prius. Det är mäktigt att tyst glida fram på den smala fjorden med 1200 meter höga stup på båda sidor.

Flåm är en liten by, men hit kommer varje år nästan en miljon turister. De flesta för att åka den världsberömda järnvägen Flåmsbana, som förbinder fjorden med järnvägen över Hardangervidda. Flåmsbana är bara två mil lång, men på denna resa tar den nästan 900 meter höjd.

Flåm har ett mikrobryggeri – Ægir – som serverar bra mat och godsaker som är tillverkade i källaren.


På förmiddagen vår andra skiddag besteg vi Ramnanosi, 1423 meter över Flåm. Eftersom ett argt lågtryck jagade oss fick vi lite bråttom.

Från toppen av Ramnanosi gled vi ner på baksidan och besteg dess norra förtopp. Utsikten ner mot Flåmsdalen och Aurlandsfjorden var riktigt mäktig.

Precis som turisterna 1400 höjdmeter längre ner jagade fotografen Fredrik motiv med fjorden i bakgrunden. Som tur var hittade Per en klippa där han kunde ta en flygtur.

Väl nere vid stationen i Håreina fick vi en välförtjänt paus innan vi fortsatte med Flåmsbana upp mot Vatnahalsen. Per tyckte att vi behövde en peka-mot-toppen-bild, så vi tog en sådan.

Våren är lågsäsong för turism i området, för järnvägsvagnen var helt tom. Eller så jagade vår toppturslukt bort de andra resenärerna.

På Vatnahalsen Hotel träffade vi en av ägarna, Petter Andersen. Förutom lokalproducerade skrönor serverade han god soppa och matnyttiga toppturstips.

Lördagen ägnade vi åt att utforska terrängen runt hotellet i Vatnahalsen. Här finns ett 10-tal toppturer av varierande svårighetsgrad. En sak som är coolt med Vatnahalsen är att det inte går att nå området med bil – du måste åka tåg eller skidor.

Vissa av turerna har stoppsladd vid hotellet, men på de andra får du ta dig tillbaka längs Rallarvegen. Vägen byggdes för att underlätta byggandet av järnvägen. Den är för smal och gropig för biltrafik, men perfekt för turskidåkning och mountainbike.

För att hinna med lunchtåget mot Oslo gjorde vi en tidig start den sista dagen. Målet för dagen var Urshovd. Eftersom anmarschen var noll meter tog vi på skidorna vid hotelltrappan.

Halvvägs upp på Urshovd såg vi hur läckert hotellet i Vatnahalsen ligger – mittemellan sjön och stupet ner mot Flåmsdalen.

Strax under toppen av Urshovd öppnade landskapet norrut upp sig och med blicken blev det lätt att följa Flåmsdalen hela vägen ut till fjorden. När vi hittade kallsnö på fjällets skyddade nordsida förstod vi att skidåkningen på resans sista dag skulle riktigt fin.

Efter en kort fika på toppen var det dags att skynda ner till Vatnahalsen för att hinna med tåget mot Oslo. 12 timmar senare klev vi av nattbussen på Centralstationen i Göteborg. Under vår resa hade vi förbrukat cirka 13 kilo koldioxid var.

Alla skidområden vi besökte under vår resa kan du läsa mer om på Snösäker:

Raundalen

Flåm

Vatnahalsen

Under vinjetten Klimatsmart skidåkning kan du läsa mer om hur du gör din nästa skidresa lite snällare mot klimatet.

 

 

Om Snösäker
Snösäker arbetar med kunskap för att hitta bra och säker snö. Vi sprider kunskapen genom böcker, Homeparty och sajten Snösäker.se. Genom att vara medlem på Snösäker får du bland annat full tillgång till de digitala kurserna Toppturskolan och Lavinskolan, men också över flera hundra beskrivningar till toppturer i Skandinavien.